mmm

Det är stört egentligen hur snabbt ens sinnesstämning kan ändras. Från att ena stunden vara överlycklig, och allt känns perfekt, dom små grejerna som varit mindre bra känns inte det minsta viktiga och ja, allt känns glatt och positivt!

Till att i nästa stund fundera lite djupare och börja tänka efter, vad tycker folk egentligen om mig och det jag gör. Väldigt sällan känns det bra, dom negativa sakerna överväger dom positiva, överlägset. 

Jag gör det och det fel, jag ser ut på fel sätt, min näsa är ful och benen är skeva. Ingen tycker om mig egentligen, jag är bara jobbig och irriterande. Skrattar konstigt och säger fel saker.

 

Det är sjukt hur fort det ändras och hur mycket man tänker, tänk OM hn tycker si, tänkt OM hn tycker så. 

Det är hemskt hur mycket man egentligen bryr sig om vad andra tycker. Och VARFÖR gör man det egentligen? Vad spelar det för roll om personer man inte ens känner tycker om ens utseende/beteende eller inte?

 

Det är äckligt hur utseendefokuserade folk har blivit, inklusive jag. Seriöst, jag började sminka mig i 4an(!!!) och inte förräns under andra terminen i 8:an har jag kännt mig bekväm utan smink bland folk. 

Ett tag (kanske 5-6an?) kunde jag knappt ens gå utan, HEMMA. Och ni hör ju hur sjukt det låter. Som att någon skulle bry sig? Dom vet ju ändå hur man ser ut. 

Det var puder och foundation, ögonskugga och mascara, varenda dag. 

Jag kommer ihåg när jag slutade använda ögonskugga varje dag i skolan oxå, kände mig så galet obekväm och det kändes som att alla kollade och tyckte ögonen såg så skeva ut...

Och första gången jag gick helt utan smink i 7:an, jag undvek att prata med onödigt mycket folk, ville inte att någon skulle se hur jag egentligen såg ut, rädd för vad alla skulle tycka.

 

Jag är så jäkla glad över att jag slutat bry mig så mycket nu. Och det är mycket tack vare Carina, när jag började umgås med henne i slutet av 2011 som jag har börjat acceptera mig själv. För det första, första gången vi verkligen har pratat med varandra, det kändes bara som att jag kunde berätta precis allt jag tyckte och tänkte om verkligen allt! Och det är galet att det kändes så utan att vi egentligen pratat innan, 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0